Musa Jeng har njutit av livet i New Jersey, på den nordöstra delen av USA, där han som en av flera med bakgrund från Fryshuset har studerat och spelat basket på high school med St. Benedict’s Prep.
 
- Jag har saknat min familj, vänner och Fryshuset, säger Musa.
 
Nu är han hemma i Sverige innan han planerar att återvända.
 
- Det är fortfarande oklart vilken skola jag kommer att spela för. Just nu ligger fokus bland annat på att förbättra min fysik. Jag vill bli starkare, snabbare och mer explosiv, till exempel!
 
Musas fysik behöver anpassas efter hur spelarna ser ut på forwardpositionen utomlands.
 
- I Sverige mötte jag sällan spelare som var både längre och snabbare än mig, men jag stötte på flera sådana där borta. 
 
Utöver fysiken behöver Musa även utveckla sin ledarroll.
 
- Jag fick kritik för att jag inte peppade tillräckligt när det gick dåligt. Dessutom behöver jag lära mig att visa framfötterna när det verkligen behövs under matcherna. Jag har också lärt mig att inte klaga när jag inte får spela ”mitt spel” och istället ta på mig den roll som laget behöver för stunden.
 
Träningsviljan och attityden är det dock inget fel på.

- Jag vill utvecklas som helhet, både som spelare och person. Jag känner att alla delar av mitt spel kan nå högre nivåer. Sedan vill jag ta hand om alla skador jag haft genom åren så att jag kan spela helt frisk nästa säsong och framöver, säger Musa.
 
Hans avsikt är att komma in på ett bra nordamerikanskt universitet. 

 - Helst ett college som spelar i division-1 och om det inte går är ett alternativ att försöka hitta en klubb i Europa. Sverige finns ju alltid kvar här, avslutar Musa.
 
Fryshuset Basket önskar Musa Jeng ett stort lycka till i fortsättningen av hans basketkarriär!

Med stor hemlängtan har Jacob Bodin kommit tillbaka till Sverige efter ett år på college i delstaten New Mexico i sydvästra USA. 

 ”Ibland tar man Sverige för givet, säger Jacob. Det är ett bra land att leva i och jag har saknat allt som finns här för mig, till exempel friheten att kunna göra saker.”

På Jakobs skola var livet inte lika fritt. Efter träningarna satt spelarna mest på rummen. 

”När jag kom tillbaka till Stockholm var det första jag gjorde att softa på stan, fika och gå på bio.”

Bilden Jacob hade målat upp innan USA-resan stämde bara till viss del. 

”Jag visste att det skulle bli mycket träningar, men inte att läxorna var så enkla.”

Det fanns dock andra värre sidor som vittnar om att livet på skolor i USA inte alltid är glitter och glamour. Jacob fick erbjudanden från två college och så här i efterhand är han tveksam till om han valde rätt. 

”Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig. Redan första veckorna lämnade fem spelare på grund av missnöje med coachen. Några åkte dit i drogtester. Ibland var det slagsmål på träningarna som ofta ledde till fortsatta bråk inne på campus.”
​
Även det basketmässiga hade sina utmaningar.

”Den största skillnaden är att man som spelare hela tiden måste vara beredd. I Sverige blev jag inte straffad av motståndarna på samma sätt om jag råkade slarva. Det är en annan nivå där, spelarna är snabbare och hungrigare. Här hemma fick jag mer gratis.”

En lärdom Jacob har tagit med sig är att träning numera ingår i hans dagliga rutin oavsett om han har lust.

”Man måste träna även när man känner sig trött och på obekväma tider. Det är också viktigt att anteckna det man gör för att kunna utvecklas optimalt.”

Den gångna säsongen fick Jacob inte chansen att spela som pointguard vilket han hade hoppats på. 

”Vi hade fyra guards och jag blev tillsagd att skjuta och driva mot korgen. Min skola behöver vinna för att dra in pengar och alla måste anpassa sig efter rådande situation.”

Ett problem för Jacob är att bättre college helst undviker att rekrytera från skolor med ryckte om sig att vara stökiga. Ett byte är därför svårt i nuläget.

”Jag måste ge laget en ny chans efter sommaren och hoppas att mina prestationer på plan kan leda till en bättre situation så småningom.”

Fryshuset Basket önskar Jacob lycka till nästa säsong och med resten av basketkarriären!

Fryshusfostrade Barra Njie är hemma i Sverige. Efter sommaren kommer han att återvända till New Jersey i USA, där andra säsongen på High School med Saint Benedict’s Preparatory School väntar.
 
Efter första säsongen kan Barra konstatera att förväntningarna hittills har uppfyllts och han är väldigt exalterad över att åka tillbaka. 
 
"Den största skillnaden mellan Sverige och USA är tempot och aggressiviteten. Jag konkurrerar med spelare från socioekonomiskt tuffa områden som vet att basketen kan vara deras väg ut. Konkurrensen är otroligt tuff och man blir ständigt testad med både trash-talk och tjuvsmällar. Det gäller att hålla huvudet kallt och inte bli skrämd, säger Barra."
 
Att vara borta från familj och vänner har han klarat av bra.

"Jag känner mig mentalt stark, men har också haft tur med hjälpsamma coacher och lagkamrater på vägen."
 
Hans uppfattning om rollen som pointguard förändrades dock under den gångna säsongen.

"Jag har fått kämpa mycket med att hålla igång snacket med lagkompisarna under matcherna. Den mesta kritiken från coacherna har handlat om att jag måste bli mer verbal när jag styr spelet."
 
Med alla nya erfarenheter är han full av optimism inför framtiden.

"Jag vill helt klart vara med i ännu större sammanhang. Först gå klart high school och sedan förhoppningsvis spela med någon av de bästa universiteten i NCAA. Målet är så klart NBA!"

Fryshuset Basket kommer att fortsätta följa Barras väg mot sina drömmar och önskar honom lycka till!