"Det känns annorlunda. Man tyckte förr att det var tufft att spela hemma i Sverige, sedan åkte man till USA och där var det ännu tuffare och hårdare."
Det är främst tempot som skiljer sig från det svenska.
"I Sverige är det lite lugnare och spelet baseras mer på systembasket, där borta var det färre passar och fler avslut. Det gick snabbt fram och tillbaka med mycket en mot en. Det krävdes god fysik för att hänga med."
På Cowley College handlade dagarna som förväntat mest om basket.
"Det var morgonträning klockan sex på morgonen, skolan började vid åtta, sedan började nästa träning halv två ungefär. Ibland hade vi tre timmars träning till halv fem. Efter det åt vi middag tillsammans och resten av tiden ägnade vi åt studier, om vi inte hade träning igen vid sju på kvällen. Det var sällan man hade tid för shopping och liknande för den närmsta gallerian låg en timma bort, säger Fatou och låter deppig."
Det tog tid för Fatou att vänja sig vid hennes nya rutiner.
"Jag åkte i augusti och det var inte förrän i oktober som jag landade i det nya systemet. Saker som till exempel maten var annorlunda. Det var mycket fet mat! Vid något tillfälle serverades det "swedish meatballs" på skolan, men det var inte riktiga köttbullar haha!"
Hemma i Sverige tycker Fatou att det fungerar bra än så länge. Laget har en vinst och två förluster men Fatou ser på säsongen från den ljusa sidan.
"Jag tycker vi har en bra trupp med många snabba och atletiska spelare. Vi spelar ganska snabbt så det är ett plus för oss och när vi får till spelet kan motståndarna få problem. Om vi verkligen vill kan vi komma långt!"
Laget har satt ribban högt för i år.
"Det vi har satt som mål är att spela Final Four."
Fatou har även egna mål för hennes personliga resa.
"Mitt mål är att ta mig tillbaka USA och spela division 1 basket, alternativt att spela för en bra klubb i Europa. Drömmen är såklart att spela i WNBA som Farhiya, avslutar Fatou."
Välkommen hem Fatou!