Utifrån Folkhälsomyndighetens skärpta allmänna råd i Stockholms län ställer Stockholm Basket in samtliga matcher till och med den 19 november.
Det gäller samtliga matcher och tävlingar i distriktets seniorserier, ungdomsserier och Easy Basket samt Fryshusets Miniliga. Matcher i Svenska Basketligan fortsätter tillsvidare oförändrat. 

Utifrån rekommendationerna ställs även träningar in för spelare födda 2004 och äldre till och med 19/11.
BASKETSPELARE FÖDDA 2004 ELLER TIDIGARE FÅR INTE TRÄNA I FRYSHUSETS BASKETARENAN JUST NU.
ENDAST A-LAGSSPELARE I FRYSHUSETS HERRLAG HAR TILLÅTELSE ATT BEDRIVA BASKETTRÄNING. 

Träningar för barn och unga födda 2005 eller senare fortsätter tillsvidare.
Vi påminner om de försiktighetsåtgärder som vi tidigare kommunicerat;
🏀 Byt om hemma före och efter träningen
🏀 Ta med egen boll
🏀 Undvik kroppskontakt
🏀 Inga handhälsningar, high fives eller kramar
🏀 Dela inte vattenflaska
🏀 Viktigt att tvätta/desinficera händerna före och efter träningen
🏀 Hämtning/lämning sker utanför hallen, det är ej tillåtet att vänta kvar i hallen under pågående träning. 
🏀 Stanna hemma vid minsta förkylningssymptom.
      Vid bekräftad covid-19, stanna hemma minst 7 dagar från att du insjuknat och varit frisk och feberfri i 2 dagar
🏀 Stanna hemma om någon du bor med har covid-19, och vänta i 14 dagar från det att hushållskontakten testat positivt innan        du går på lagträning
 
Läs mer hur de lokala restriktionerna i Stockholm påverkar:
https://stockholmbasket.se/skarpta-allmanna-rad-till-och-med-19-november/
 
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/lokala-allmanna-rad/

Skärholmen augusti 2020

”Kl. 13.00 på centrums baksida vid restaurangerna, där finns det en uteplats”, skickar Hajarata i ett textmeddelande strax innan utsatt tid. Några minuter senare dyker hon upp i frysen-hoodie redo för en fotosession. Det märks att Hajarata kan sitt Skärholmen. Där har hon bott i hela sitt liv och fick sin första kontakt med basket.

- Jag var 10 år och började i klubben Sydcenter med Tim Smith som coach. Hans dotter spelade också i laget, berättar Hajarata medan solen brassar på och kameran smattrar. Vi blev bästa kompisar och nästan alla av oss gick på Västerholmsskolan.
När laget efter några år skulle splittras sökte Hajarata sig till Fryshuset.​

- Vi var tre spelare från laget som gick på deras uttagning, men endast jag kom med. Att byta lag var inga problem. En tjej som heter Maria tog hand om mig genom att föreslå att vi skulle göra övningar tillsammans när vi delade upp oss två och två, men alla i laget var väldigt öppna mot mig. Jag kände mig välkommen, berättar Hajarata.

Snart skulle gymnasievalet göras och då passade det bra med Fryshusets Gymnasium.

- Det gick att kombinera studier med basket samtidigt som jag redan spelade i Fryshuset, men det var jättekul att gå där också. På rasterna kunde vi leta upp en ledig danssal eller gå till hallen och skjuta. Efter skolan spelade vi ofta kort och det kunde hålla på tills kvällsträningarna började. Jag gillade verkligen stämningen på hela gymnasiet och min klass var jättehärlig, man kom dem så nära, berättar Hajarata.

Under denna tid hade hon hunnit bli uttagen i Stockholms regionslag samt spelat några ungdomslandskamper med Damer U15. ​

- Mitt lag Fryshuset F-99 slutade ofta på andra- och tredjeplatser i de stora turneringarna, men lyckades vinna guld en gång i Scania Cup (det inofficiella nordiska mästerskapet). 

Hajarata är 21 år född i Sverige, hon är yngst av sju syskon. Båda föräldrarna invandrade från den lilla kuststaden Gunjur i Gambia. Hennes pappa gick bort för drygt ett år sedan. Dodou, som han hette, var en väldigt omtyckt och respekterad person bland gambier i Stockholm. Han tillhörde den äldre generationen och kom hit i slutet av 70-talet.

- Det kom som en chock och lämnade ett stort tomrum i vår familj. Pappa var alltid så intresserad när det gällde basketen. Han var alltid peppande innan jag skulle iväg och jämt snabb med att fråga hur det hade gått efter matcherna. Den känslan finns kvar inom mig, nu när säsongen drar igång kommer jag att sakna den peppen från honom, berättar Hajarata.

Själv besökte hon Gambia för första gången i december med familjen.​

- Jag var den enda av barnen som aldrig hade varit där, dessutom den enda som föddes i Sverige, men det blev som att komma hem, jag ville inte resa tillbaka. Vi träffade släkt och syskon till pappa som jag aldrig träffat förut. Även flera av mina gambiska vänner från Sverige var där samtidigt. Jag vet faktiskt inte varför jag inte tänkt på att resa dit tidigare, men nu vill jag göra det varje år, säger Hajarata.

Sedan gymnasiet har hon jobbat på nätbutiken MatHem i Bromma, dock vill hon snart skaffa sig en utbildning och arbeta med barn.

- Dagis, fritids, lågstadielärare eller nåt sånt. Det skulle passa mig bra, något jag älskar och är van vid i och med mina åtta syskonbarn.

Inte tillräckligt många tjejer med invandrarbakgrund från förorterna fortsätter att spela basket när de blir äldre och det har diskuterats om kulturskillnaderna blir för stora i vuxen ålder mellan olika grupper i samhället.

Snart börjar hennes 6:e säsong med damlaget som spelar i Sveriges näst högsta serie som heter Basketettan. Hon är numera en av veteranerna.​

- Det skulle vara spännande att spela i högsta serien någon gång. Jag vill se hur duktig jag kan bli, men trivs väldigt bra i mitt lag. Vi har blivit så goda vänner, för livet känns det som, avslutar Hajarata.

​BILJETTER & SÄSONGSKORT

DAMLAGET

FÖLJ OSS PÅ VÅRA SOCIALA MEDIER FÖR DET SENASTE FRÅN VÅRT DAMLAG! - INSTAGRAM - FACEBOOK