FEM SNABBA FRÅGOR: BROOK HAILU DEJENE

Brook är en av våra ungdomsledare inom Söder Basket, och spenderar förutom coachning av lag även mycket tid med att besöka skolor för att sprida basketen till fler barn och ungdomar runtom i södra Stockholm. Han själv har haft en lång basketresa, rik på erfarenhet där han spelat i både JKS och Solna innan han tillslut landade i Fryshuset. Han har även gått på basketgymnasium i Mark, och kombinerar nu sina ledaruppdrag på Fryshuset med spel i Superettan. Brook är mycket uppskattad av alla hans lag så det känns passande att låta honom dela med sig av sina tankar runt sitt ledarskap.
 
Vad inspirerade dig att bli basketcoach?

Först och främst att jag gillar att jobba med barn och sedan är basket min passion, så en kombination av de två är perfekt. Basket är något jag brinner för och barnen är framtiden för Basketsverige.
 
Man försöker lämna lite avtryck och inspirera ungar till att börja spela basket. Jag vill ju dela med mig av det som de äldre delade med sig av när jag var liten. Jag vill vara den förebilden. Jag hade förebilder som till exempel Anders Pettersson i JKS, Jonas Morin i Huddinge och John Carlberg i Fryshuset. Så man vill ju liksom efterträda dem på något sätt och hjälpa unga.
 
Hur skulle du beskriva dig själv som ledare med tre ord?

Respekt. Att alltid respektera mina medspelare, eller mina spelare om jag coachar. Jag försöker respektera alla, det är super-superviktigt.
 
Dedikerad. Alltså att jag är engagerad och den tid jag har försöker jag investera så gott som möjligt i nästa person. Det kan vara min lagkamrat när jag spelar; försöka investera tid i min lagkamrat för att min lagkamrat ska bli bättre så att det också lyfter mig. Samma sak med spelarna som jag coachar, jag försöker lägga ner så mycket tid och energi och kraft på dem som möjligt.
 
Få med alla. Jag kan inte hitta ett fint ord för det men det är viktigt när man är ledare. Att man får med hela gruppen, att man inte bara försöker leda den bästa i laget. Som borta i Mark till exempel så hade jag en ganska stor ledarroll i laget. Mitt mål som ledare har alltid varit att föröka pusha alla i laget oavsett hur gammal man är, hur bra man är, vilka erfarenheter man har haft, utan alla ska med samtidigt. Ingen lämnas utanför.
 
Vad gör du för att få barn och ungdomar att älska basket?

Först och främst är det viktigaste är att de har kul. De har roligt, och känner att det här inte är något man blir tvingad till utan de kan komma dit och känna sig trygga. Att det finns en bra atmosfär, att det finns respekt, att det är kul. Det gör ju självklart att ungdomar vill idrotta; de känner att det är en trygg plats, ett annat ställe att gå till förutom skolan och hemma och lekplatsen. Det driver dem till att fortsätta träna och börja älska basket.
 
Jag har alltid – på alla mina träningar – med lekar som får barnen att börja skratta. Jag brukar själv vara engagerad i de lekarna; när det är kull så är jag med och jagar dem och lägger mycket energi i det. För att jag gillar att leka med barn – tycker det är superkul – och för att när jag var liten hade jag kul när jag spelade basket. Det var ju det som fick mig att älska basket från första början. Så jag vill att de ska känna samma kärlek för basket som jag fick när jag var liten.
 
Jag uppmanar dem alltid att ha kul. Ibland när jag inte kunnat vara med och coacha, till exempel under Fryshusets internserie, Miniligan, och jag frågar dem hur det gick kan det hända att de pratat om hur många mål som motståndarna gjorde. Då brukar jag säga att ”resultatet spelar ingen roll, det viktigaste är att in hade roligt. Det är det som är meningen: Inte vem som vinner eller förlorar utan vem som lärde sig mest och vem som hade kul.”
 
Har du något tips du skulle ge till andra spelare som kanske vill börja coacha?

Jag skulle nog säga att ungdomar och barn är basketens framtid. När vi är lite äldre så kommer det vara de som tar upp efter oss, så är det något man gillar – basket – så måste vi jobba med våra unga för att utveckla basketen.
 
Ett mål man kan ha som människa är att när man kommer till ett ställe ska man alltid försöka lämna det på ett bättre sätt än hur man hittade det. Att man försöker utveckla ett ställe man redan har varit på, att lämna fotspår, att man försöker ändra på något och ta det i en positiv riktning. Så det är typ det jag försöker göra med de ungdomar som jag coachar här i Frysen, så gott som jag kan. Så brinner man för det så är det bara att köra!
 
Vad har varit roligast hittills under din tid som ledare i Fryshuset?

Roligast hittills är såklart att coacha ungar, jag tycker det är superkul. Det som gör det ännu roligare är att jag har många åldersgrupper, jag har allt från 06:or till 2012:or. Jag måste alltid tänka nytt, det är inte så att jag kan ta samma träningsupplägg till varje lag. Så det gör att jag konstant måste tänka och planera och det är bra för då blir man inte för lat, men jag tycker det är kul att det krävs mycket tid av mig.
 
Sen är det också att rekrytera; att träffa nya ungar, nya människor, nya ledare, nya lärare, allt möjligt. Jag tycker det är superkul att man får den här kontakten med olika idrottslärare och ledare som vill mycket, man hinner växla mycket ord med dem, man lär sig varje gång man är i skolor och pratar.
 
Sen är det här med att man representerar Fryshuset Basket alltid kul. Att jag får gå ut på uppdrag till olika skolor och föreningar, att få in basketen i samhället och få unga att börja idrotta. Det är ju mer än att bara rekrytera, det är inte bara ”Kom till Fryshuset och börja spela basket” utan det är mer att man visar att idrott är viktigt. Unga behöver idrotta och vi finns som ett alternativ om man vill testa på.
 
Så det finns väldigt mycket roligt med att coacha och rekrytera. Jag skulle kunna prata länge om det!

Fryshuset Basket är oerhört glada över att Brook valt att engagera sig vidare i klubben och ser ljust på framtiden!