I slutet av sommaren flyger herrlagets Jacob Bodin till Hobbs, USA. Där ska han kommande säsong spela för New Mexico Junior College. Han beskriver hur hans bakgrund format honom och hur motgångar i hans liv har motiverat honom att bli bättre.
Jacob kommer ifrån en stor familj och har totalt åtta syskon. ”Jag växte upp utan pengar med tio personer i hushållet.” En av dem är Jonatan Bodin, hans tvillingbror, och lagkamrat sen de var små. Jacob och Jonatan är de enda i familjen som idrottar och de gillar att tävla mot varandra.
”Jag vill guarda den bästa på träningen och det är oftast han. Det har bildats rivalitet med tiden eftersom att han brukar snacka trash resten av dagen om det han presterat under träningen. Det är bra eftersom jag gillar competition.”
”Ingen annan i familjen idrottade, så ingen hade förståelse för varför jag gick och tränade konstant. Ingen förstod den ambition som fanns inom mig. Jag lägger ner extremt mycket tid. Det kanske inte alltid märkts, men jag har alltid velat att basket ska ta mig någonstans i livet. Många tror inte att jag jobbar hårt. Jag har alltid haft god fysik sedan jag var liten, men jag jobbar ständigt på att förbättra den.” Han jämför sin fysik med en Mercedes Benz. ”Jag är inte så kvick, men jag är snabb.”
Jacob ser upp till andra framgångsrika basketspelare som vuxit upp under liknande förhållanden.
”Mina främsta förebilder är inga jag känner. Mer personer som Russel Westbrook och LeBron James. LeBron växte upp som jag under tuffa förhållanden med en ensamstående mamma. De är bra på det de gör och jobbar hårt. Russel är en inspiration på grund av sin hustle, hur han dyker efter lösa bollar! Det kan vara därför jag tar så många returer som jag gör.”
Jacob som spelar guard ledde laget denna säsong med 6,4 returer per match. Han förklarar att statistiken är på grund av taktik och framförallt laginsatser.
”Coach satte mig i den positionen, jag fick ofta försvara större spelare. På så sätt hamnade jag ofta närmare korgen. Jag har inte så mycket size och fick träningsvärk i både rygg och ben av att blockera ut! Jag försöker ge hundra procent när jag går på returer och det är tur att jag är ganska spänstig när jag hoppar med två fötter. Dessutom var vi ett fast break lag och utan returer uppstår inga fast breaks. Det är så vi spelar och så vi gör poäng.”
På college kommer Jacobs motstånd vara ännu längre och större. ”Med mina dryga 190 cm kommer jag förmodligen inte ha ett snitt på över sex returer.”
”Jag ser mig själv som en allround spelare. Jag kan skjuta och jag kan ta den till korgen. Jag vill spetsa till min ”playmaking ability” inför resan över till USA. Jag gillar att vara involverad på planen.”
Under säsongen fick Jacob en överbelastning i ljumsken så den här sommaren har han försökt att inte överanstränga kroppen. Han missade en landslagssamling på grund av skadan och det är hans sista år i juniorlandslaget.
”Det har varit jobbigt mentalt. Istället har jag spenderat min tid på rehab, jag måste tänka smart. Mitt fokus har legat på att komma tillbaka och vara helt frisk. Jag vill vara så bra som möjligt när säsongen drar igång igen. Jag har tränat mycket skott och varit ute och joggat sent på kvällarna.”
Han har dock haft möjlighet till landslagsspel tidigare.
”När jag var 16 år spelade jag landskamper i Italien och Danmark. Efter det har jag spelat EM i Ukraina och i Österrike.” Jacobs bästa basketminne var att vinna B-EM i Österrike. ”Det var stort! Visst, jag har många bra minnen med grabbarna från Fryshuset, men inget slår B-EM. Det var massvis av människor som tittade och det var mycket känslor.”
Jacob berättar om A-EM i Ukraina. ”Vi fick gå runt med VIP lappar på bröstet och hotellet var sjukt! Det var stjärnstatus känsla över det hela.”
Landslagsuppdrag har dock inte varit en självklarhet från början.
”Jag blev nekad en plats i landslaget efter Miki Herkel Cup och något år senare startade jag under EM. Landslagsspel har fungerat som en drivkraft för mig. Mamma spenderade en massa pengar på olika läger och avgifter och sedan blev jag nekad. Det gjorde mig arg, jag ville ha valuta för pengarna. Tillslut blev man kallad och då kände man sig som en stjärna. Personligen vill jag säga att jag är mest tacksam för drivkraften! Men det har inte gjort mig till den jag är idag och var jag står. Fast det har varit kul!”
”Jag drivs mest att jag vet hur mycket tid jag lagt ner på min basket. Även av att se andra lyckas och den känslan man får av att man också borde lyckas. Jag har mött college och NBA spelare förut. Jag vet att jag kan och jag vill dominera på planen. Sedan är det viktigt med ledare på planen och jag försöker bli en sådan. Även coacher som jag lyssnat på brukar betona hur viktigt det är.”
”Jag vill att mina gamla lagkamrater ska komma ihåg mig som en kille man vill ha i sitt lag! En kille som pushar andra och som är en vinnare. En flexibel spelare som sprider självförtroende.”
Det är tydligt att Jacob lägger mycket vikt i relationen med sina lagkamrater.
”Jag bryr mig om mina lagkamrater och vill att andra ska lära sig av både mina framsteg och motgångar. När jag har en idé säger jag det rakt ut! Blir det fel får man ta på sig skulden och sedan går livet vidare. Något annat som drivit mig är att jag känner att jag skulle kunna tävla i större sammanhang med andra utmaningar. Därför är jag väldigt glad att få prova på college basket.”
Jacobs tanke är möjligheten att spela för New Mexico Junior College ska leda till fler möjligheter.
”Eftersom det är Junior College kan man bara välja att studera mellan art och science, ungefär som samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen. Jag kommer att plugga de samhällsvetenskapliga. Det är bra eftersom att jag kommer hinna fokusera mycket på basket. Planen är att ”transfer” till ett D1 (division 1) college och sedan där kunna välja bland en jättelång lista av studieämnen.”
Jacobs bakgrund har gjort honom mycket målmedveten och väl införstådd i vad som krävs av för att lyckas som basketspelare.
”Till yngre spelare vill jag säga att man måste jobba otroligt hårt. Våga vara sig själv, vara sin egen typ av spelare. USA har mer basketspelare än vad det finns människor i hela Sverige. Man måste sticka ut, vara en diamant i sanden och inte falla för grupptryck som finns runtomkring. Var ärlig mot dig själv och fråga dig själv om du vill göra det till hundra procent! Annars gör man det man vill göra till hundra procent istället. Träna mycket, men träna smart.
Elitansvarig Kanku Ilunga beskriver vikten av att ge unga spelare möjligheten att spela basket utanför Sverige.
”Från Fryshusets Baskets perspektiv är det otroligt viktigt att vi utvecklar spelare så att de kan ta steget ut internationellt och fortsätta utvecklas. Vi blir glada när spelare kan sprida sina vingar och ta sin basket till nästa nivå. När spelare kan ta sig ut till college eller Europa, har vi gjort vårt jobb. En spelare ska inte behöva byta klubb för att utvecklas. Fryshuset Basket har mycket goda möjligheter att utveckla spelare.”
”I det här fallet är vi otroligt glada för att Jacob går vidare med hans basketspelande. Dock är han alltid välkommen tillbaka när han vill. Våra dörrar står öppna!”
”När man åker iväg och spelar college eller proffsbasket bör man tänka på vem man representerar. På personnivå, klubbnivå och familjenivå. Det är avgörande huruvida man kan anpassa sig till förändringar. Exempelvis är kroppsspråket annorlunda och tolkningen av kroppsspråket är annorlunda. Det är en annan kultur, man måste bryta dåliga mönster. Man lämnar alltid ett avtryck ifrån sig och det avtrycket måste man lära sig av när man går vidare.”
”Basket i USA handlar mycket om tränings vilja och disciplin. Man måste ha fysiska egenskaper. Inte nödvändigtvis färdiga sådana, men man måste ha en viss fysik för att kunna hantera träningen. Jacob är redo för det, dessutom han är träningsvillig. Det kommer att gå bra för honom. Vi är väldigt glada över att han får den här chansen”.
Fryshuset Basket önskar Jacob Bodin stort lycka till med sin fortsatta basketkarriär!
Jacob kommer ifrån en stor familj och har totalt åtta syskon. ”Jag växte upp utan pengar med tio personer i hushållet.” En av dem är Jonatan Bodin, hans tvillingbror, och lagkamrat sen de var små. Jacob och Jonatan är de enda i familjen som idrottar och de gillar att tävla mot varandra.
”Jag vill guarda den bästa på träningen och det är oftast han. Det har bildats rivalitet med tiden eftersom att han brukar snacka trash resten av dagen om det han presterat under träningen. Det är bra eftersom jag gillar competition.”
”Ingen annan i familjen idrottade, så ingen hade förståelse för varför jag gick och tränade konstant. Ingen förstod den ambition som fanns inom mig. Jag lägger ner extremt mycket tid. Det kanske inte alltid märkts, men jag har alltid velat att basket ska ta mig någonstans i livet. Många tror inte att jag jobbar hårt. Jag har alltid haft god fysik sedan jag var liten, men jag jobbar ständigt på att förbättra den.” Han jämför sin fysik med en Mercedes Benz. ”Jag är inte så kvick, men jag är snabb.”
Jacob ser upp till andra framgångsrika basketspelare som vuxit upp under liknande förhållanden.
”Mina främsta förebilder är inga jag känner. Mer personer som Russel Westbrook och LeBron James. LeBron växte upp som jag under tuffa förhållanden med en ensamstående mamma. De är bra på det de gör och jobbar hårt. Russel är en inspiration på grund av sin hustle, hur han dyker efter lösa bollar! Det kan vara därför jag tar så många returer som jag gör.”
Jacob som spelar guard ledde laget denna säsong med 6,4 returer per match. Han förklarar att statistiken är på grund av taktik och framförallt laginsatser.
”Coach satte mig i den positionen, jag fick ofta försvara större spelare. På så sätt hamnade jag ofta närmare korgen. Jag har inte så mycket size och fick träningsvärk i både rygg och ben av att blockera ut! Jag försöker ge hundra procent när jag går på returer och det är tur att jag är ganska spänstig när jag hoppar med två fötter. Dessutom var vi ett fast break lag och utan returer uppstår inga fast breaks. Det är så vi spelar och så vi gör poäng.”
På college kommer Jacobs motstånd vara ännu längre och större. ”Med mina dryga 190 cm kommer jag förmodligen inte ha ett snitt på över sex returer.”
”Jag ser mig själv som en allround spelare. Jag kan skjuta och jag kan ta den till korgen. Jag vill spetsa till min ”playmaking ability” inför resan över till USA. Jag gillar att vara involverad på planen.”
Under säsongen fick Jacob en överbelastning i ljumsken så den här sommaren har han försökt att inte överanstränga kroppen. Han missade en landslagssamling på grund av skadan och det är hans sista år i juniorlandslaget.
”Det har varit jobbigt mentalt. Istället har jag spenderat min tid på rehab, jag måste tänka smart. Mitt fokus har legat på att komma tillbaka och vara helt frisk. Jag vill vara så bra som möjligt när säsongen drar igång igen. Jag har tränat mycket skott och varit ute och joggat sent på kvällarna.”
Han har dock haft möjlighet till landslagsspel tidigare.
”När jag var 16 år spelade jag landskamper i Italien och Danmark. Efter det har jag spelat EM i Ukraina och i Österrike.” Jacobs bästa basketminne var att vinna B-EM i Österrike. ”Det var stort! Visst, jag har många bra minnen med grabbarna från Fryshuset, men inget slår B-EM. Det var massvis av människor som tittade och det var mycket känslor.”
Jacob berättar om A-EM i Ukraina. ”Vi fick gå runt med VIP lappar på bröstet och hotellet var sjukt! Det var stjärnstatus känsla över det hela.”
Landslagsuppdrag har dock inte varit en självklarhet från början.
”Jag blev nekad en plats i landslaget efter Miki Herkel Cup och något år senare startade jag under EM. Landslagsspel har fungerat som en drivkraft för mig. Mamma spenderade en massa pengar på olika läger och avgifter och sedan blev jag nekad. Det gjorde mig arg, jag ville ha valuta för pengarna. Tillslut blev man kallad och då kände man sig som en stjärna. Personligen vill jag säga att jag är mest tacksam för drivkraften! Men det har inte gjort mig till den jag är idag och var jag står. Fast det har varit kul!”
”Jag drivs mest att jag vet hur mycket tid jag lagt ner på min basket. Även av att se andra lyckas och den känslan man får av att man också borde lyckas. Jag har mött college och NBA spelare förut. Jag vet att jag kan och jag vill dominera på planen. Sedan är det viktigt med ledare på planen och jag försöker bli en sådan. Även coacher som jag lyssnat på brukar betona hur viktigt det är.”
”Jag vill att mina gamla lagkamrater ska komma ihåg mig som en kille man vill ha i sitt lag! En kille som pushar andra och som är en vinnare. En flexibel spelare som sprider självförtroende.”
Det är tydligt att Jacob lägger mycket vikt i relationen med sina lagkamrater.
”Jag bryr mig om mina lagkamrater och vill att andra ska lära sig av både mina framsteg och motgångar. När jag har en idé säger jag det rakt ut! Blir det fel får man ta på sig skulden och sedan går livet vidare. Något annat som drivit mig är att jag känner att jag skulle kunna tävla i större sammanhang med andra utmaningar. Därför är jag väldigt glad att få prova på college basket.”
Jacobs tanke är möjligheten att spela för New Mexico Junior College ska leda till fler möjligheter.
”Eftersom det är Junior College kan man bara välja att studera mellan art och science, ungefär som samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen. Jag kommer att plugga de samhällsvetenskapliga. Det är bra eftersom att jag kommer hinna fokusera mycket på basket. Planen är att ”transfer” till ett D1 (division 1) college och sedan där kunna välja bland en jättelång lista av studieämnen.”
Jacobs bakgrund har gjort honom mycket målmedveten och väl införstådd i vad som krävs av för att lyckas som basketspelare.
”Till yngre spelare vill jag säga att man måste jobba otroligt hårt. Våga vara sig själv, vara sin egen typ av spelare. USA har mer basketspelare än vad det finns människor i hela Sverige. Man måste sticka ut, vara en diamant i sanden och inte falla för grupptryck som finns runtomkring. Var ärlig mot dig själv och fråga dig själv om du vill göra det till hundra procent! Annars gör man det man vill göra till hundra procent istället. Träna mycket, men träna smart.
Elitansvarig Kanku Ilunga beskriver vikten av att ge unga spelare möjligheten att spela basket utanför Sverige.
”Från Fryshusets Baskets perspektiv är det otroligt viktigt att vi utvecklar spelare så att de kan ta steget ut internationellt och fortsätta utvecklas. Vi blir glada när spelare kan sprida sina vingar och ta sin basket till nästa nivå. När spelare kan ta sig ut till college eller Europa, har vi gjort vårt jobb. En spelare ska inte behöva byta klubb för att utvecklas. Fryshuset Basket har mycket goda möjligheter att utveckla spelare.”
”I det här fallet är vi otroligt glada för att Jacob går vidare med hans basketspelande. Dock är han alltid välkommen tillbaka när han vill. Våra dörrar står öppna!”
”När man åker iväg och spelar college eller proffsbasket bör man tänka på vem man representerar. På personnivå, klubbnivå och familjenivå. Det är avgörande huruvida man kan anpassa sig till förändringar. Exempelvis är kroppsspråket annorlunda och tolkningen av kroppsspråket är annorlunda. Det är en annan kultur, man måste bryta dåliga mönster. Man lämnar alltid ett avtryck ifrån sig och det avtrycket måste man lära sig av när man går vidare.”
”Basket i USA handlar mycket om tränings vilja och disciplin. Man måste ha fysiska egenskaper. Inte nödvändigtvis färdiga sådana, men man måste ha en viss fysik för att kunna hantera träningen. Jacob är redo för det, dessutom han är träningsvillig. Det kommer att gå bra för honom. Vi är väldigt glada över att han får den här chansen”.
Fryshuset Basket önskar Jacob Bodin stort lycka till med sin fortsatta basketkarriär!
RSS-flöde