Matchen som skulle spelats mellan Fryshuset Basket och AIK Basket i Basketettan Dam den 12 december är framflyttade till ett senare datum som ännu inte är fastställt. 

Spelprogram för säsongen hittas här.

Årsta den 24 augusti

- Jag vet inte exakt vad jag fastnade för i basket, säger Sandra. Kanske var det gemenskapen och att andra tjejer var lika stora och såg ut som jag.

Som 12-åring hade hon redan prövat sporter som gymnastik och handboll, men en dag var Sandra med sin mamma på ICA och såg en lapp på anslagstavlan där det stod: ”Är din dotter lång? Kom och testa basket i Södermalmsskolan!”. Redan efter första träningen var det bara basket som gällde. Drygt 13 år senare och efter återkommande skador så sa kroppen till slut definitivt nej. Vid 25-års ålder hade meriterna dock hunnit bli många, till exempel EM-brons med juniorlandslaget 2009, SM-guld för damer 2010 och spel både på college i USA och som professionell i Tyskland. Sandra är numera tillbaka i Sverige och har nyligen gift sig med sin Larenz Abston, som hon träffade under studietiden i USA. Inför denna säsong väntar nya utmaningar som coach för Fryshuset Damer U16. 
 
Som ung spelade du i alla landslag.

Jag rehabiliterade en skada under U15, men annars stämmer det. U16, U18, U20 och sedan var jag med på några läger med Damlandslaget.

Kan du berätta lite om dina skador?

Det började med att jag pajade korsbandet när jag var 14 år.

Vad hände?

Det går inte att säga säkert. En kombination troligtvis av att jag tränade för mycket och att vi inte hade någon knäkontroll på den tiden. Det kom senare, typ efter att jag hade skadat mig.

Hur lång tid tog det att komma tillbaka?

Ett bra tag första gången. Läkarna trodde att jag bara hade råkat ut för en stukning, så efter 6 veckors rehab började jag spela igen och då var det ju kört. Utan korsband gick menisken sönder, både på insidan och utsidan. 

Ändå fortsatte du.

Ja, jag har bra work-ethic och gav inte upp.

Efter SM-guldet med 08 Stockholm åkte du till USA för att spela med det framgångsrika universitetet Georgia Tech i Atlanta. Ni gick ända till ”NCAA Tournament Sweet 16" det året. Du fick inte så mycket speltid, men för en rookie på ett så pass bra college är det ju snarare mer en regel än undantag. Därför var det lite överraskande att du åkte hem redan säsongen efter.

Jag trivdes inte och kände att jag var klar med college. Kanske var jag inte tillräckligt mogen heller. Jag började ju i skolan ett år tidigare än de i min ålder och var bara 17 när jag åkte till USA efter gymnasiet. När jag väl var hemma i Sverige under säsongen i Damligan så ångrade jag mig och tackade ja när George Mason University i Virginia hörde av sig. 

Blev det en bra situation för dig?

George Mason var något sämre basketmässigt, men jag trivdes bättre med skolan och det var där jag bestämde mig för vad jag ville utbilda mig till. Jag tog en Bachelorexamen i Sports Management, ett 4-årigt program som jag läste in på 3 år.

En utbildning som är svår att översätta till svenska?

Exakt, men jag vet att vi kommer att flytta tillbaka till USA så småningom och då är den perfekt att ha. Jag har också en massa coach-kontakter i USA.

Så du vill bli coach på heltid?

Drömmen är att bli coach för ett division 1-college. Jag älskar att coacha!

När upptäckte du det?

Vet inte, men det har varit lätt för mig att få kontakt med unga tjejer.

Märkte du det när du kom till Sverige?

Nej det märkte jag innan och det sa även mina coacher i USA till mig.

Jobbade du med dem?

Inte så, men de bad mig ställa upp utanför basketen som mentor för utsatta tonåringar som behövde någon att prata med. 

Varför inte bara verka socialt då, måste det vara basket?

Jag vill jobba med unga utsatta tjejer och inte bara via basket, det räcker inte. Vi får väl se om jag snart går tillbaka till studier igen och i sådana fall ska jag plugga till socionom.

Har du haft bra betyg i allting?

Ja, jag har alltid varit bra i skolan.

Du vill hjälpa tjejer men inte killar?

Alltså jag får bra kontakt med ungdomar avsett kön, men jag känner att det är mer fokus på utsatta killar. Det är alltid fokus på män. 
​
Hur vill du vara som ledare?

Jag vill vara en person för unga tjejer som jag själv hade behövt ha.
​

Fryshuset Basketgymnasium fyller 20 år och det firar vi med en #AlumniNight i samband med att vårt herrlag spelar mot Alvik Basket i Superettan.

Lärare, elever, tränare, proffs eller amatör, "drop out" eller "top off the class". Denna kväll är för dig som på något sätt varit en del av vårat Basketgymnasium under dessa tjugo år!

Och för dig som vill fira med oss och se en riktigt bra basketmatch!

Fryshuset Basket - Alvik Basket
Tisdag 20 nov, 18.00
I FRYSHUSET

*** AW och mingel från 17.00 (gymnasieålder och äldre) ***
*** Skottävling med priser i halvtid! ***

*FRI ENTRÉ för alla BG alums*

Hjälp oss dela detta event till alla som Du tycker borde vara där!

FACEBOOK EVENT

För drygt ett år sedan lämnade Fatou Jallow Sverige för spel i USA, där hon representerade Cowley College. Säsongen som gick slutade de fyra i serien. Trots framgångarna har Fatou valt att komma hem till Sverige och återigen spela för Fryshuset Basket.

"Det känns annorlunda. Man tyckte förr att det var tufft att spela hemma i Sverige, sedan åkte man till USA och där var det ännu tuffare och hårdare."

Det är främst tempot som skiljer sig från det svenska.

"I Sverige är det lite lugnare och spelet baseras mer på systembasket, där borta var det färre passar och fler avslut. Det gick snabbt fram och tillbaka med mycket en mot en. Det krävdes god fysik för att hänga med."

På Cowley College handlade dagarna som förväntat mest om basket.

"Det var morgonträning klockan sex på morgonen, skolan började vid åtta, sedan började nästa träning halv två ungefär. Ibland hade vi tre timmars träning till halv fem. Efter det åt vi middag tillsammans och resten av tiden ägnade vi åt studier, om vi inte hade träning igen vid sju på kvällen. Det var sällan man hade tid för shopping och liknande för den närmsta gallerian låg en timma bort, säger Fatou och låter deppig."

Det tog tid för Fatou att vänja sig vid hennes nya rutiner.

"Jag åkte i augusti och det var inte förrän i oktober som jag landade i det nya systemet. Saker som till exempel maten var annorlunda. Det var mycket fet mat! Vid något tillfälle serverades det "swedish meatballs" på skolan, men det var inte riktiga köttbullar haha!"

Hemma i Sverige tycker Fatou att det fungerar bra än så länge. Laget har en vinst och två förluster men Fatou ser på säsongen från den ljusa sidan.

"Jag tycker vi har en bra trupp med många snabba och atletiska spelare. Vi spelar ganska snabbt så det är ett plus för oss och när vi får till spelet kan motståndarna få problem. Om vi verkligen vill kan vi komma långt!"

Laget har satt ribban högt för i år.

"Det vi har satt som mål är att spela Final Four."

Fatou har även egna mål för hennes personliga resa.

"Mitt mål är att ta mig tillbaka USA och spela division 1 basket, alternativt att spela för en bra klubb i Europa. Drömmen är såklart att spela i WNBA som Farhiya, avslutar Fatou."

Välkommen hem Fatou!

I helgen spelade Fryshusets ”ny-gamla” F04 sin första RM-omgång ute i Sigtuna. Två lag har slagits samman och har tränat tillsammans sedan i augusti med ny coach, och hade innan helgen endast 4 matcher tillsammans i benen. Det är mycket nytt och det kommer ta tid innan allt faller på plats men det är ca 20 taggade tjejer som älskar basket och tränar hårt så resultaten kommer.

Motståndare i första omgången var Mälarbasket och Höken Basket. Vi var 19 tjejer på plats tidigt på lördagsmorgonen som skulle spela de två matcherna, 12 spelare åt gången.

I första matchen mötte vi Mälarhöjden och tyvärr studsade inte bollen vår väg. Vi stressade i anfallen och missade i försvar och fick se oss besegrade av ett lag vi kände att vi borde ha kunnat ta. Ibland glimmade det till och man kunde ana hur det kommer att se ut om några månader när vi hittar varandra och vårt spel.

I andra matchen var det dags för Höken som är ett mycket starkt lag uppe från Luleå. Och det de fick möta var ett helt annat lag än det som spelat på förmiddagen. Helt plötsligt fungerade det mesta, både bakåt och framåt, och vi hade kontrollen i stort sett hela matchen. Ett tag i slutet av sista perioden när norrbottningarna vässade armbågarna extra blev det lite väl spännande för föräldrahejaklacken, men vi höll emot och vann matchen med 6p. Säsongens första vinst, och i RM till på köpet! Så härligt och välförtjänt!

Senare på kvällen slog Höken Mälarbasket så alla lagen slutade omgången med 2p men pga målskillnad blev vi trea i gruppen.

Ett stort tack till alla medföljande och hejande föräldrar som verkligen hjälpte till när det var som mest spännande. Det är sånt som kan ta fram det lilla extra som behövs i skarpa lägen.

Datum:       Lördag 27 oktober 
Tid:             10:00-13:00  
Plats:          Fryshusets Arena samt konferensrum Anders Carlberg

Vi bjuder härmed in alla coacher till ett tillfälle för att komma samman och bli inspirerade!  

(Meddela din närvaro genom att svara på kallelsen som skickas ut i ett separat mail) 

AGENDA:

Vi startar med att presentera Fryshusets Basket, föreningens mål, vision och värdegrund, samt coachstrukturen.

Sedan följer workshop och clinic med teman hämtade från respektive kompetensutvecklingsgrupp:

Pass 1: Fysutvecklingsgruppens clinic:

• Skadeförebyggande uppvärmningsprogram
• Grundläggande fysprogram

Följande två frågor nedan får du gärna skicka svar på till klubbens fysansvarig: Linda_Humla@hotmail.com:

-Hur jobbar ni med fys i ditt lag just nu?
-Vad har du för kunskapsbehov kring fys?

Pass 2: Gruppen för Välmående/Mental utveckling presenterar:

• Förhållningsregler i Fryshuset Basket
• Lagkontrakt SAKER - så gör vi spelarna delaktiga
 
Pass 3: Basketutvecklingsgruppens clinic (samt fika):
• Fryshusets basketfilosofi

Vi avslutar med utvärdering samt utdelning av säsongens coachgåva till alla som är på plats. 

Bredäng den 6 augusti
 
Vi sätter oss på en bänk mitt i centrum och ser människor gå förbi. Här känner många till att Ebou spelat för en av USA:s bästa high schools, St. Benedict’s Prep i New Jersey. Några förbipasserande ropar att de sett honom under sommarens sändningar från U20-EM, där han var en av Sveriges bästa spelare, och undrar vad som kommer att ske härnäst. 
 
Ebou har hunnit fylla 19 år och ska, som så många andra Fryshusetspelare den senaste tiden, pröva lyckan på College i USA. Han fick flera erbjudanden, men valde till sist Coastal Carolina University som ligger på den sydöstra delen av landet nära den populära semesterorten Myrtle Beach.
 
Om du ser tillbaka på dina två år på high school, hur upplevde du dem?
 
Det var helt okej, men det var strikt och vi fick inte göra så mycket. Vi bodde ju i ett ghetto, så det var många regler. Till exempel fick man inte gå ut själv.
 
Hur gick ni ut då, om ni gick ut?
 
Med coacher och sådana här guardians (vakter). Vi var ju där först och främst för att spela basket, men det hade varit roligt att få röra sig lite mer fritt.
 
Åkte ni aldrig in till stan?
 
Det hände ju då och då i början eller i slutet av säsongen. När den väl var igång hann man ändå inte med annat än plugg och basket. På lov fick vi göra grejer, till exempel var jag i New York med kompisar.
 
Du fick spela mycket?
 
Jag startade som pointguard nästan hela tiden under två år.
 
TV-sände de era matcher?
 
Ja, någon till och med på ESPN.
 
Tittade du på dem efteråt?
 
Varje match. Jag gillar att analysera vad jag kan göra bättre och det är det bästa sättet.
 
På Coastal Carolina som du ska spela för nu, vad har de sagt?
 
De har sagt att de tror på mig. College kommer att förändra mitt spel mycket tror jag.
 
Varför valde du dem?
 
Just för att jag kände mig mest trygg med vad coacherna sa till mig.
 
Är det en liten skola?
 
Nej ganska stor faktiskt, över 10 000 studenter. Det är en bra så kallad midmajor-skola där jag kommer att få chansen att visa upp mig. 
 
Så du väljer det alternativet före ett större universitet för att inte riskera att få sitta på bänken?
 
Ja, men samtidigt gick Coastal Caroline till NCAA senast 2015 där de förlorade en jämn match i second round mot Wisconsin, som sedan gick hela vägen till final mot Duke University. Det är små marginaler och det händer ofta att mindre skolor slår större. Jag tror att vi kan nå slutspel igen kanske redan den här säsongen. 
 
Vad ska du satsa på akademiskt?
 
Har ingen aning faktiskt. Det är först tredje året man behöver välja, men jag tror någonting med management. 
 
Kommer du att komma hem på somrarna?
 
Tror att jag kommer stanna kvar och fokusera på att utvecklas, men kanske 1-2 veckor.
 
Hur ser du på nästa steg i karriären? 
 
Det är nu basket börjar för mig typ. Jag har inte haft min peak än. Alla kommer att få äta upp allt de sagt.
 
Du börjar låta som en trash-talker, vad hände med den där ödmjuka Ebou?
 
Jag är ödmjuk, men folk kommer att få äta upp deras ord.
 
Vad har de sagt?
 
Mycket, att jag är överskattad osv, men det är bara motivation för mig och jag har inga problem med det. Jag vet att jag kommer att bli tio gånger bättre och komma dit jag vill.
 
Du måste utvecklas.
 
Såklart! Alla måste utveckla sig. Alla måste ju träna och alla måste bli bättre.

​Fryshuset Basket har som alltid ambitionen att erbjuda verksamhet för alla, på alla nivåer. Från nyfrälsta basketälskare till framtida basketproffs.

Därför startar vi den säsong bland annat nybörjarbasket för tjejer från 13 år med damlagets Wilma Njie Sjögren! 

Onsdagar 17.45-18.45 - FRYSHUSET Lilla Röda Banan.

Vill du börja spela basket? Se länkar nedan för mer info:

INTRESSEANMÄLAN BASKETLAG
OPEN COURT/MOTIONSBASKET

Beni Fungula har spelat basket i 12 år och blev den här säsongen vald till MVP när Fryshuset för första gången vann guld i U19-SM för herrar. Nu har han bestämt sig för att ta nästa steg i karriären. Beni, som alltid har spelat för Fryshuset, väljer precis som många av hans kompisar att studera på college i USA.

-  För tre år sedan åkte vi med P98/99 till San Antonio, där vår tränare Gees pappa George ”The Iceman” Gervin bor, berättar Beni om sitt första besök i USA.

”The Iceman” är en NBA-legend som spelade för Spurs och vann NBA:s skytteliga fyra gånger. Laget besökte hans camp och blev även hembjudna till honom. En upplevelse som gav mersmak.

- Casper College heter skolan som jag ska börja på och den ligger i Wyoming på den nordvästra sidan bredvid Nebraska under Montana, berättar Beni.

Tack vare allt stöd, främst från sina lagkamrater, känner Beni att han nu kan ta nästa steg. Mentalt är han starkare än någonsin.
​
- Jag känner mig redo, säger han bestämt.

När Beni inte spelar basket hänger han med sina vänner i Bagarmossen. Ofta lyssnar de på en hel del musik.

- Jag gillar lite olika genrer. Mest Trap-musik, men även RnB om jag är på det humöret. Självklart min kusins musik också, berättar Beni och hänvisar till artisten Joel Fungz.

Benis familj kommer från Kongo Kinshasa, men har själv aldrig varit där. Hela livet har han bott i Bagis tillsammans med föräldrar och syskon.

- Jag har sex syskon, fyra bröder och två systrar, och jag är näst yngst bland dem.

Trots uppväxten i Sverige känner Beni starkt för kongolesisk kultur.

- Mest tycker jag om maten och dansen. 

En känd musikgenre med ursprung från Kongo heter ”Ndombolo”.

- Haha det är en gammal dans, men jag känner den i blodet.

Precis som för många andra har Fryshuset varit en viktig plattform för Beni och han beskriver det som att miljön starkt bidragit till den person han är idag.
​
- Det blir djupt. Allt började med att jag som sjuåring fick besök på min skola av Choukri som var tränare för Söder Red Stars. När jag var liten hängde jag mycket med folk som hänger i centrum idag. Tack vare basketen kom jag till en tryggare plats. Fryshuset har hjälpt mig mycket. Det är mitt hem, avslutar Beni.


​

Skärholmen den 8 juli

Solen kommer fram och vi passar på att ta några bilder i ljuset utanför den lägenhet Felix alltid har bott i. 
​
- Där bor Mbye och där borta bor Arab, säger han plötsligt och pekar. Hajarata bor där och i det huset bodde bröderna Bodin. Det måste vara unikt att fem killar och en tjej som spelat i olika ungdomslandslag har vuxit upp mindre än 100 meter ifrån varann och på den här gården lekte vi som små.

Felix själv måste anses vara en av de mest dominanta ungdomsspelarna i föreningens historia. Sedan pojkåldern har han vunnit i princip alla turneringar som går att vinna och nästan prenumererat på individuella utmärkelser. Den senaste och kanske finaste medaljen kom i våras när klubben för första gången någonsin vann SM-guld i den äldsta ålderskategorin herrar U19. Han bidrog också starkt till att herrlaget kvalade sig upp från Basketettan till Superettan med ett snitt på 19 poäng och 6.6 assist per match.

​
​Allt har dock ett slut likaså ens ungdom. Nya kapitel måste skrivas och för Felix del kommer de närmsta åren att handla om att gå på College i USA. Fairfield University heter skolan och den ligger i delstaten Connecticut, cirka en timme med tåg från New York. 

Det är inte första gången Felix åker över till andra sidan Atlanten för att spela basket. Som 15-åring började han på en av USA:s högst rankade skolor, Montverde Academy High School, men fick dåligt med speltid och valde att åka hem efter endast ett läsår. 
 
Hur ser du på den tiden nu med lite distans?

Så här i efterhand borde jag nog ha stannat kvar. Chansen till speltid hade säkert dykt upp den andra säsongen, men jag var otålig och framförallt inte van att sitta på bänken. 

Känner du dig bättre förberedd denna gång?
​
Absolut! Jag var över i några dagar. Coachen hämtade mig från New Yorks flygplats. Han hade sett mig i flera filmklipp och gillade mitt sätt att spela. Vi genomförde några träningspass. De blev övertygade och jag tyckte att skolan kändes bra.

Ska du satsa på ett speciellt ämne?

Business. 

Musa Jeng har njutit av livet i New Jersey, på den nordöstra delen av USA, där han som en av flera med bakgrund från Fryshuset har studerat och spelat basket på high school med St. Benedict’s Prep.
 
- Jag har saknat min familj, vänner och Fryshuset, säger Musa.
 
Nu är han hemma i Sverige innan han planerar att återvända.
 
- Det är fortfarande oklart vilken skola jag kommer att spela för. Just nu ligger fokus bland annat på att förbättra min fysik. Jag vill bli starkare, snabbare och mer explosiv, till exempel!
 
Musas fysik behöver anpassas efter hur spelarna ser ut på forwardpositionen utomlands.
 
- I Sverige mötte jag sällan spelare som var både längre och snabbare än mig, men jag stötte på flera sådana där borta. 
 
Utöver fysiken behöver Musa även utveckla sin ledarroll.
 
- Jag fick kritik för att jag inte peppade tillräckligt när det gick dåligt. Dessutom behöver jag lära mig att visa framfötterna när det verkligen behövs under matcherna. Jag har också lärt mig att inte klaga när jag inte får spela ”mitt spel” och istället ta på mig den roll som laget behöver för stunden.
 
Träningsviljan och attityden är det dock inget fel på.

- Jag vill utvecklas som helhet, både som spelare och person. Jag känner att alla delar av mitt spel kan nå högre nivåer. Sedan vill jag ta hand om alla skador jag haft genom åren så att jag kan spela helt frisk nästa säsong och framöver, säger Musa.
 
Hans avsikt är att komma in på ett bra nordamerikanskt universitet. 

 - Helst ett college som spelar i division-1 och om det inte går är ett alternativ att försöka hitta en klubb i Europa. Sverige finns ju alltid kvar här, avslutar Musa.
 
Fryshuset Basket önskar Musa Jeng ett stort lycka till i fortsättningen av hans basketkarriär!

Med stor hemlängtan har Jacob Bodin kommit tillbaka till Sverige efter ett år på college i delstaten New Mexico i sydvästra USA. 

 ”Ibland tar man Sverige för givet, säger Jacob. Det är ett bra land att leva i och jag har saknat allt som finns här för mig, till exempel friheten att kunna göra saker.”

På Jakobs skola var livet inte lika fritt. Efter träningarna satt spelarna mest på rummen. 

”När jag kom tillbaka till Stockholm var det första jag gjorde att softa på stan, fika och gå på bio.”

Bilden Jacob hade målat upp innan USA-resan stämde bara till viss del. 

”Jag visste att det skulle bli mycket träningar, men inte att läxorna var så enkla.”

Det fanns dock andra värre sidor som vittnar om att livet på skolor i USA inte alltid är glitter och glamour. Jacob fick erbjudanden från två college och så här i efterhand är han tveksam till om han valde rätt. 

”Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig. Redan första veckorna lämnade fem spelare på grund av missnöje med coachen. Några åkte dit i drogtester. Ibland var det slagsmål på träningarna som ofta ledde till fortsatta bråk inne på campus.”
​
Även det basketmässiga hade sina utmaningar.

”Den största skillnaden är att man som spelare hela tiden måste vara beredd. I Sverige blev jag inte straffad av motståndarna på samma sätt om jag råkade slarva. Det är en annan nivå där, spelarna är snabbare och hungrigare. Här hemma fick jag mer gratis.”

En lärdom Jacob har tagit med sig är att träning numera ingår i hans dagliga rutin oavsett om han har lust.

”Man måste träna även när man känner sig trött och på obekväma tider. Det är också viktigt att anteckna det man gör för att kunna utvecklas optimalt.”

Den gångna säsongen fick Jacob inte chansen att spela som pointguard vilket han hade hoppats på. 

”Vi hade fyra guards och jag blev tillsagd att skjuta och driva mot korgen. Min skola behöver vinna för att dra in pengar och alla måste anpassa sig efter rådande situation.”

Ett problem för Jacob är att bättre college helst undviker att rekrytera från skolor med ryckte om sig att vara stökiga. Ett byte är därför svårt i nuläget.

”Jag måste ge laget en ny chans efter sommaren och hoppas att mina prestationer på plan kan leda till en bättre situation så småningom.”

Fryshuset Basket önskar Jacob lycka till nästa säsong och med resten av basketkarriären!

Fryshusfostrade Barra Njie är hemma i Sverige. Efter sommaren kommer han att återvända till New Jersey i USA, där andra säsongen på High School med Saint Benedict’s Preparatory School väntar.
 
Efter första säsongen kan Barra konstatera att förväntningarna hittills har uppfyllts och han är väldigt exalterad över att åka tillbaka. 
 
"Den största skillnaden mellan Sverige och USA är tempot och aggressiviteten. Jag konkurrerar med spelare från socioekonomiskt tuffa områden som vet att basketen kan vara deras väg ut. Konkurrensen är otroligt tuff och man blir ständigt testad med både trash-talk och tjuvsmällar. Det gäller att hålla huvudet kallt och inte bli skrämd, säger Barra."
 
Att vara borta från familj och vänner har han klarat av bra.

"Jag känner mig mentalt stark, men har också haft tur med hjälpsamma coacher och lagkamrater på vägen."
 
Hans uppfattning om rollen som pointguard förändrades dock under den gångna säsongen.

"Jag har fått kämpa mycket med att hålla igång snacket med lagkompisarna under matcherna. Den mesta kritiken från coacherna har handlat om att jag måste bli mer verbal när jag styr spelet."
 
Med alla nya erfarenheter är han full av optimism inför framtiden.

"Jag vill helt klart vara med i ännu större sammanhang. Först gå klart high school och sedan förhoppningsvis spela med någon av de bästa universiteten i NCAA. Målet är så klart NBA!"

Fryshuset Basket kommer att fortsätta följa Barras väg mot sina drömmar och önskar honom lycka till!

På måndagsmorgonen den 25 juni förlorade Waldo Teppans kampen mot cancern. Basketsverige sörjer nu en man som aldrig tog paus och - som det uppfattades - alltid fanns där när man tittade sig omkring.

Föräldrarna kom från Estland. Via USA, där han som barn såg mycket NBA på TV, hamnade familjen till slut i Västerås. Waldo blev så småningom en riktigt solid spelare i högsta serien. Förutom Västerås representerade han även Högsbo och Södertälje.

Efter spelarkarriären valde Waldo att bli tränare. Många, framförallt i Stockholmsområdet, fick under åren ta del av hans kunskaper. Allt ifrån ligalag, U-landslag, distriktslag, nybörjarlag till stegutbildningar i tränarskap - som han ofta höll i. Även administrativa jobb både hos förbundet och i olika föreningar.

Waldo hade lätt för det teoretiska, men valde bort en till synes utstakad akademisk bana. I stället fick ett oräkneligt antal tränarkollegor runt om i Sverige förmånen att använda sig av honom som mentor och bollplank i det privata. Alltid förberedd med en bunt anteckningar, analyser och tips.

Tillsammans med Anders Carlberg startade Waldo Teppans Fryshusets Basketgymnasium 1998 och var även dess rektor. Under denna period var skolan den enda i sitt slag där spelare från hela Storstockholm studerade oavsett klubbtillhörighet.

Våra tankar går till nära och kära.

Du saknas oss!
We miss you!
Meie igatseme sinu järgi!

​**GRATIS LUNCH!**
Alla lovmedlemmar på Fryshuset Baskets sommarverksamhet äter lunch gratis i FRYSHUSET! Bli lovmedlem på plats, öppet för alla!

​VILL DU VETA MER OM VÅR SOMMARVERKSAMHET? ALL INFORMATION HITTA DU UNDER LÄGER & LOV

VILL DU BÖRJA SPELA MED OSS I HÖST? INFORMATION OM LAG OCH TRÄNINGSGRUPPER HITTAR DU UNDER BASKETLAG

Ridde är 27 år gammal och är inne på sitt tionde år som tränare. Själv spelade han främst inom moderföreningen BK Järva, men också för Tensta Basket.

Som Fryshusets nya coach är han redan hoppfull inför nästa säsong. ”Damlaget har ett starkt lag i Superettan. Med lite justeringar kan det bli riktigt bra!”

Ridde anser att Fryshuset är en utmärkt så kallad språngbräda. ”Jag vill självklart utveckla tjejerna som lag och vinna matcher, men samtidigt ge spelarna förutsättningar att ta nästa steg i sina respektive karriärer. Några av dem drömmer om att bli proffs utomlands och andra vill gå på college i USA eller spela i Damligan.”

En annan viktig del i Riddes arbete kommer att handla om att försöka slussa in föreningens yngre till Damlaget. ”Jag ser långsiktigt på mitt uppdrag och är optimistisk inför klubbens framtid. Det finns ett starkt coach-team på ungdomssidan som konstant levererar!”

Nu längtar Ridde efter att äntligen få sätta igång. ”Det jag mest ser fram emot är att träna på allt som är nödvändigt för att kunna nå de mål vi skapar tillsammans.”

Vi hälsar Ridwan Chowdhury varmt välkommen till Fryshuset! Det blir spännande att följa honom och Damlaget framöver!

Samuel Mukoozas basketresa började i Östberga hösten 2003. I området fanns redan coacher som representerade Fryshuset Basket. Aman Ghetahon, Babak Asarmi och bröderna Kanku och Mbuyi Ilunga var lite av legender och det var via dessa ledare som Samuel själv fann vägen till Fryshuset.

Fryshuset Basket (eller Söder Basket) var den stora klubben i vilken förebilder Samuel såg upp till hade spelat. Olivier Ilunga och Kingsley Odum t ex, var både ligaspelare som hade växt upp och fortfarande bodde i Östberga. ”När man väl hade börjat med sporten gjorde man allt för att få representera Frysen, precis som de hade gjort. Jag var extremt taggad inför detta! Det kändes som om man kom till en värld där basketen var typ King Kong och där problem inte fanns.”
 
När Samuels pojklag Söder Bluestars sedermera flyttade sina träningar till Fryshuset kände han en stolthet som inte riktigt går att beskriva. Nu skulle han äntligen få träna i samma hall som 08 Stockholm Human Rights (Fryshusets dåvarande basketligalag) där bland andra Olivier Ilunga spelade! Det var som en dröm för honom.
 
Samuel var inte den enda som kände så från området. ”Ville man ha svar gällande ungdomsbasket på den tiden var det bara att sätta sig på buss 134 mot Östberga.”

​Fryshusets P-83, P-84, P-87 och Samuels lag P-89 var alla dominanta årskullar, i vilka flera av spelarna kom från Östberga.
 
Samuel minns hur han brukade lämna sitt hem på morgonen för att spela lite basket på gården. Där stötte han på landslagsspelare som hade tagit sig ut till Östberga, som hade blivit lite av en samlingsplats för de stora namnen. ”Det var riktigt coolt och inspirerande!”
 
När det var dags för val av gymnasium var det en självklarhet att söka till Fryshusets Kunskapsgymnasium. ”De mest lärorika åren i min karriär, säger Samuel. Grabbarna fanns där och dessutom fick man chansen att spela för den respekterade coachen Arild Beck!” 
 
Efter gymnasiet spelade Samuel i Basketettan. Först med Tensta, sedan med Akropol, innan han gjorde sitt första år som proffs i Basketligan med Jämtland Basket. Under tiden i Basketligan scoutades han av Ugandas Basketbollförbund och fick en förfrågan om att representera sitt moderland tillsammans med skolkamraten från Fryshuset, Kassim Nagwere, som då spelade med 08 Stockholm Human Rights.

Att representera Uganda blev första gången Samuel fick spela en landskamp. Men i år ska han dessutom få spela ett riktigt VM-kval! ”Mina ugandiska vänner och min familj uppskattar det otroligt mycket och är väldigt stolta”, säger Samuel.

VM-kvalet kommer att spelas i Nigeria mellan 29 juni och 12 juli. 
”Det känns väldigt speciellt! Det är verkligen inte alla i världen som får uppleva ett VM-kval och därför är jag väldigt ödmjuk inför det.” Samuel vill betona att han känner sig extra ödmjuk med tanke på att hans resa började i just lilla Östberga.
 
”Låt ingenting hindra dig! Inte problemen hemma och inte problemen i orten. Träna så hårt du kan och dröm megastort! Det handlar inte om var du börjar din resa utan var den slutar, belöningen kommer. Låt ingenting bromsa dig.”
 
Fryshuset Basket kommer att följa Samuel Mukooza och hans resa genom VM-Kvalet och önskar honom ett stort lycka till med sin basketkarriär. En stor inspiration för Fryshusets unga!

​I helgen spelas årets finaler av Spalding Basketshop Cup i FRYSHUSET!

När årets upplaga av USM & RM skulle avgöras i Norrköping i helgen hade Fryshuset Basket tre lag på plats för att kämpa om medaljerna, och det var inget lag som åkte hem tomhänta! 

P03 slog Södertälje med 63-47 i sin semifinal efter en stark fjärdeperiod. I finalen hade man tyvärr inte marginalerna på sin sida och fick se sig slagna av Högsbo med 68-62. SILVERMEDAL

F02 bjöds på tufft motstånd redan från start och förlorad sin semifinal mot Norrköping med 75-52. Lagets andra match gick desto bättre och man slog Alvik i matchen om tredjepris. BRONSMEDALJ

HU19 började starkt när och slog  till slut Norrköping i sin semifinal med 92-70. I finalen stod man emot en stark öppning av Alvik och svarade med att göra 36-9 i matchens andra period. Man höll sen ledningen och kunde titulera sig som svenska mästare när slutsignalen gick. 104-83. SM-GULD!!!