Fryshuset Basketgymnasium fyller 20 år och det firar vi med en #AlumniNight i samband med att vårt herrlag spelar mot Alvik Basket i Superettan.

Lärare, elever, tränare, proffs eller amatör, "drop out" eller "top off the class". Denna kväll är för dig som på något sätt varit en del av vårat Basketgymnasium under dessa tjugo år!

Och för dig som vill fira med oss och se en riktigt bra basketmatch!

Fryshuset Basket - Alvik Basket
Tisdag 20 nov, 18.00
I FRYSHUSET

*** AW och mingel från 17.00 (gymnasieålder och äldre) ***
*** Skottävling med priser i halvtid! ***

*FRI ENTRÉ för alla BG alums*

Hjälp oss dela detta event till alla som Du tycker borde vara där!

FACEBOOK EVENT

För drygt ett år sedan lämnade Fatou Jallow Sverige för spel i USA, där hon representerade Cowley College. Säsongen som gick slutade de fyra i serien. Trots framgångarna har Fatou valt att komma hem till Sverige och återigen spela för Fryshuset Basket.

"Det känns annorlunda. Man tyckte förr att det var tufft att spela hemma i Sverige, sedan åkte man till USA och där var det ännu tuffare och hårdare."

Det är främst tempot som skiljer sig från det svenska.

"I Sverige är det lite lugnare och spelet baseras mer på systembasket, där borta var det färre passar och fler avslut. Det gick snabbt fram och tillbaka med mycket en mot en. Det krävdes god fysik för att hänga med."

På Cowley College handlade dagarna som förväntat mest om basket.

"Det var morgonträning klockan sex på morgonen, skolan började vid åtta, sedan började nästa träning halv två ungefär. Ibland hade vi tre timmars träning till halv fem. Efter det åt vi middag tillsammans och resten av tiden ägnade vi åt studier, om vi inte hade träning igen vid sju på kvällen. Det var sällan man hade tid för shopping och liknande för den närmsta gallerian låg en timma bort, säger Fatou och låter deppig."

Det tog tid för Fatou att vänja sig vid hennes nya rutiner.

"Jag åkte i augusti och det var inte förrän i oktober som jag landade i det nya systemet. Saker som till exempel maten var annorlunda. Det var mycket fet mat! Vid något tillfälle serverades det "swedish meatballs" på skolan, men det var inte riktiga köttbullar haha!"

Hemma i Sverige tycker Fatou att det fungerar bra än så länge. Laget har en vinst och två förluster men Fatou ser på säsongen från den ljusa sidan.

"Jag tycker vi har en bra trupp med många snabba och atletiska spelare. Vi spelar ganska snabbt så det är ett plus för oss och när vi får till spelet kan motståndarna få problem. Om vi verkligen vill kan vi komma långt!"

Laget har satt ribban högt för i år.

"Det vi har satt som mål är att spela Final Four."

Fatou har även egna mål för hennes personliga resa.

"Mitt mål är att ta mig tillbaka USA och spela division 1 basket, alternativt att spela för en bra klubb i Europa. Drömmen är såklart att spela i WNBA som Farhiya, avslutar Fatou."

Välkommen hem Fatou!

I helgen spelade Fryshusets ”ny-gamla” F04 sin första RM-omgång ute i Sigtuna. Två lag har slagits samman och har tränat tillsammans sedan i augusti med ny coach, och hade innan helgen endast 4 matcher tillsammans i benen. Det är mycket nytt och det kommer ta tid innan allt faller på plats men det är ca 20 taggade tjejer som älskar basket och tränar hårt så resultaten kommer.

Motståndare i första omgången var Mälarbasket och Höken Basket. Vi var 19 tjejer på plats tidigt på lördagsmorgonen som skulle spela de två matcherna, 12 spelare åt gången.

I första matchen mötte vi Mälarhöjden och tyvärr studsade inte bollen vår väg. Vi stressade i anfallen och missade i försvar och fick se oss besegrade av ett lag vi kände att vi borde ha kunnat ta. Ibland glimmade det till och man kunde ana hur det kommer att se ut om några månader när vi hittar varandra och vårt spel.

I andra matchen var det dags för Höken som är ett mycket starkt lag uppe från Luleå. Och det de fick möta var ett helt annat lag än det som spelat på förmiddagen. Helt plötsligt fungerade det mesta, både bakåt och framåt, och vi hade kontrollen i stort sett hela matchen. Ett tag i slutet av sista perioden när norrbottningarna vässade armbågarna extra blev det lite väl spännande för föräldrahejaklacken, men vi höll emot och vann matchen med 6p. Säsongens första vinst, och i RM till på köpet! Så härligt och välförtjänt!

Senare på kvällen slog Höken Mälarbasket så alla lagen slutade omgången med 2p men pga målskillnad blev vi trea i gruppen.

Ett stort tack till alla medföljande och hejande föräldrar som verkligen hjälpte till när det var som mest spännande. Det är sånt som kan ta fram det lilla extra som behövs i skarpa lägen.

Datum:       Lördag 27 oktober 
Tid:             10:00-13:00  
Plats:          Fryshusets Arena samt konferensrum Anders Carlberg

Vi bjuder härmed in alla coacher till ett tillfälle för att komma samman och bli inspirerade!  

(Meddela din närvaro genom att svara på kallelsen som skickas ut i ett separat mail) 

AGENDA:

Vi startar med att presentera Fryshusets Basket, föreningens mål, vision och värdegrund, samt coachstrukturen.

Sedan följer workshop och clinic med teman hämtade från respektive kompetensutvecklingsgrupp:

Pass 1: Fysutvecklingsgruppens clinic:

• Skadeförebyggande uppvärmningsprogram
• Grundläggande fysprogram

Följande två frågor nedan får du gärna skicka svar på till klubbens fysansvarig: Linda_Humla@hotmail.com:

-Hur jobbar ni med fys i ditt lag just nu?
-Vad har du för kunskapsbehov kring fys?

Pass 2: Gruppen för Välmående/Mental utveckling presenterar:

• Förhållningsregler i Fryshuset Basket
• Lagkontrakt SAKER - så gör vi spelarna delaktiga
 
Pass 3: Basketutvecklingsgruppens clinic (samt fika):
• Fryshusets basketfilosofi

Vi avslutar med utvärdering samt utdelning av säsongens coachgåva till alla som är på plats. 

Bredäng den 6 augusti
 
Vi sätter oss på en bänk mitt i centrum och ser människor gå förbi. Här känner många till att Ebou spelat för en av USA:s bästa high schools, St. Benedict’s Prep i New Jersey. Några förbipasserande ropar att de sett honom under sommarens sändningar från U20-EM, där han var en av Sveriges bästa spelare, och undrar vad som kommer att ske härnäst. 
 
Ebou har hunnit fylla 19 år och ska, som så många andra Fryshusetspelare den senaste tiden, pröva lyckan på College i USA. Han fick flera erbjudanden, men valde till sist Coastal Carolina University som ligger på den sydöstra delen av landet nära den populära semesterorten Myrtle Beach.
 
Om du ser tillbaka på dina två år på high school, hur upplevde du dem?
 
Det var helt okej, men det var strikt och vi fick inte göra så mycket. Vi bodde ju i ett ghetto, så det var många regler. Till exempel fick man inte gå ut själv.
 
Hur gick ni ut då, om ni gick ut?
 
Med coacher och sådana här guardians (vakter). Vi var ju där först och främst för att spela basket, men det hade varit roligt att få röra sig lite mer fritt.
 
Åkte ni aldrig in till stan?
 
Det hände ju då och då i början eller i slutet av säsongen. När den väl var igång hann man ändå inte med annat än plugg och basket. På lov fick vi göra grejer, till exempel var jag i New York med kompisar.
 
Du fick spela mycket?
 
Jag startade som pointguard nästan hela tiden under två år.
 
TV-sände de era matcher?
 
Ja, någon till och med på ESPN.
 
Tittade du på dem efteråt?
 
Varje match. Jag gillar att analysera vad jag kan göra bättre och det är det bästa sättet.
 
På Coastal Carolina som du ska spela för nu, vad har de sagt?
 
De har sagt att de tror på mig. College kommer att förändra mitt spel mycket tror jag.
 
Varför valde du dem?
 
Just för att jag kände mig mest trygg med vad coacherna sa till mig.
 
Är det en liten skola?
 
Nej ganska stor faktiskt, över 10 000 studenter. Det är en bra så kallad midmajor-skola där jag kommer att få chansen att visa upp mig. 
 
Så du väljer det alternativet före ett större universitet för att inte riskera att få sitta på bänken?
 
Ja, men samtidigt gick Coastal Caroline till NCAA senast 2015 där de förlorade en jämn match i second round mot Wisconsin, som sedan gick hela vägen till final mot Duke University. Det är små marginaler och det händer ofta att mindre skolor slår större. Jag tror att vi kan nå slutspel igen kanske redan den här säsongen. 
 
Vad ska du satsa på akademiskt?
 
Har ingen aning faktiskt. Det är först tredje året man behöver välja, men jag tror någonting med management. 
 
Kommer du att komma hem på somrarna?
 
Tror att jag kommer stanna kvar och fokusera på att utvecklas, men kanske 1-2 veckor.
 
Hur ser du på nästa steg i karriären? 
 
Det är nu basket börjar för mig typ. Jag har inte haft min peak än. Alla kommer att få äta upp allt de sagt.
 
Du börjar låta som en trash-talker, vad hände med den där ödmjuka Ebou?
 
Jag är ödmjuk, men folk kommer att få äta upp deras ord.
 
Vad har de sagt?
 
Mycket, att jag är överskattad osv, men det är bara motivation för mig och jag har inga problem med det. Jag vet att jag kommer att bli tio gånger bättre och komma dit jag vill.
 
Du måste utvecklas.
 
Såklart! Alla måste utveckla sig. Alla måste ju träna och alla måste bli bättre.

​Fryshuset Basket har som alltid ambitionen att erbjuda verksamhet för alla, på alla nivåer. Från nyfrälsta basketälskare till framtida basketproffs.

Därför startar vi den säsong bland annat nybörjarbasket för tjejer från 13 år med damlagets Wilma Njie Sjögren! 

Onsdagar 17.45-18.45 - FRYSHUSET Lilla Röda Banan.

Vill du börja spela basket? Se länkar nedan för mer info:

INTRESSEANMÄLAN BASKETLAG
OPEN COURT/MOTIONSBASKET

Beni Fungula har spelat basket i 12 år och blev den här säsongen vald till MVP när Fryshuset för första gången vann guld i U19-SM för herrar. Nu har han bestämt sig för att ta nästa steg i karriären. Beni, som alltid har spelat för Fryshuset, väljer precis som många av hans kompisar att studera på college i USA.

-  För tre år sedan åkte vi med P98/99 till San Antonio, där vår tränare Gees pappa George ”The Iceman” Gervin bor, berättar Beni om sitt första besök i USA.

”The Iceman” är en NBA-legend som spelade för Spurs och vann NBA:s skytteliga fyra gånger. Laget besökte hans camp och blev även hembjudna till honom. En upplevelse som gav mersmak.

- Casper College heter skolan som jag ska börja på och den ligger i Wyoming på den nordvästra sidan bredvid Nebraska under Montana, berättar Beni.

Tack vare allt stöd, främst från sina lagkamrater, känner Beni att han nu kan ta nästa steg. Mentalt är han starkare än någonsin.
​
- Jag känner mig redo, säger han bestämt.

När Beni inte spelar basket hänger han med sina vänner i Bagarmossen. Ofta lyssnar de på en hel del musik.

- Jag gillar lite olika genrer. Mest Trap-musik, men även RnB om jag är på det humöret. Självklart min kusins musik också, berättar Beni och hänvisar till artisten Joel Fungz.

Benis familj kommer från Kongo Kinshasa, men har själv aldrig varit där. Hela livet har han bott i Bagis tillsammans med föräldrar och syskon.

- Jag har sex syskon, fyra bröder och två systrar, och jag är näst yngst bland dem.

Trots uppväxten i Sverige känner Beni starkt för kongolesisk kultur.

- Mest tycker jag om maten och dansen. 

En känd musikgenre med ursprung från Kongo heter ”Ndombolo”.

- Haha det är en gammal dans, men jag känner den i blodet.

Precis som för många andra har Fryshuset varit en viktig plattform för Beni och han beskriver det som att miljön starkt bidragit till den person han är idag.
​
- Det blir djupt. Allt började med att jag som sjuåring fick besök på min skola av Choukri som var tränare för Söder Red Stars. När jag var liten hängde jag mycket med folk som hänger i centrum idag. Tack vare basketen kom jag till en tryggare plats. Fryshuset har hjälpt mig mycket. Det är mitt hem, avslutar Beni.


​